[Missing text /a11n/skiptocontent for sv]


Träbrons renässans

Under de senaste 15 åren har det byggts en rad träbroar i Skandinavien, vackra konstruktioner i limträ som knyter samman vägförbindelser. Träbron har fått en ny vår.

Glomma flyter bred och klar under Flisabron i Åsnes. Med en total brolängd på 196 meter sträcker sig världens längsta körbro i trä elegant över även. Välvda limträkonstruktioner tronar på toppen av fundamenten som står kvar efter den tidigare bron i stål. År 2010 utsågs Flisabron till Norges tredje vackraste bro. 
  – Ett glädjande resultat, eftersom vi har många fina broar i Norge, säger Åge Holmestad, direktör för Moelven Limtre AS som är den äldsta kvarvarande limträfabriken i Norge. Han berättar att den moderna norska träbron har väckt internationell uppmärksamhet. Nuförtiden har nämligen en träbro lika lång livslängd som en bro av stål eller betong, och är dessutom estetiskt tilltalande. 
Även i Sverige har träbron fått nytt fäste – och sin beskärda del av intresse från utlandet. När Solnabron invigdes förra sommaren fick VD Johan Åhlén på Moelven Töreboda AB telefonsamtal ända från Australien från journalister som ville skriva om bron. Inte undra på kanske, med tanke på storleken: 176 långa meter är en sak, men med två körfält i varje riktning samt två gång- och cykelvägar är det en enorm konstruktion. 
  – Den är vår största broleverans någonsin. För bara några få år sedan skulle inte en bro i ett sådant format ha blivit ett träbroprojekt, säger Åhlén. Han menar på att det främst är under de sista fem åren som träbron fått sitt uppsving i Sverige, och anser att det är utvecklingen i Norge som har banat vägen. 
  – Vi ligger en smula efter Norge, som har varit ett föregångsland när det gäller träbroar. Det stora genombrottet för broprojekt har satt fart på utvecklingen och efterfrågan även här, hävdar Åhlén, som tror att man nu har lyckats bryta traditionen hos de som projekterar och konstruerar broarna. 
  – Arkitekterna och konstruktörerna har sett att det finns andra lösningar än stål och betong, och de är mer nyfikna på att pröva nya metoder och material, konstaterar han. Men träbrotrenden startade alltså på andra sidan gränsen.

Knutpunktstekniken som utvecklades i samband med Os i Lillehammer har varit en förutsättning för att man ska kunna bygga träbroar i större format. 
Åge Holmestad, direktör för Moelven Limtre AS.

LÖSTE OL-PROBLEM. För att se utvecklingen av träbroar i ett historiskt ljus, måste vi gå tillbaka till vinterolympiaden i Lillehammer. Fram till 1985 hade Moelven Limtre levererat limträkonstruktioner som kunde ha ett fritt spann på drygt 60 meter genom att man placerade två limträbågar mot varandra. I samband med vinterspelen fick Moelven emellertid ett utmanande uppdrag: att leverera bärande limträkonstruktioner till de stora OS-arenorna. Dessa behövde ett spann på 100 meter, kanske upp mot 120. Lösningen blev att sammanfoga bjälkar för att göra limträbågarna längre, och Moelven Limtre utvecklade knutpunktstekniken, en metod som sammanfogar stavar i en punkt. 
  – De mest effektiva områdena på en bjälke finns på ovan- och undersidan där materialet utsätts för sträck och tryck. För att utnyttja detta lönar det sig att separera sträck- och tryckzonerna genom att lägga snedstavar mellan, så kallade fackverk. När flera stavar möts, bildas en knutpunkt. För att kunna använda fackverk i stora konstruktioner är vi beroende av ett system som kan förbinda dessa stavar och tåla stora krafter, förklarar Åge Holmestad.
Genom att lägga in stålplattor i änden av stavarna och därefter borra stålpinnar genom plattorna, lyckades man tillverka fackverk för stora spännvidder och som dessutom kunde tåla stora belastningar. Metoden testades i både Norge och Sverige, och är väl dokumenterad. 
  – Knutpunktstekniken som utvecklades i samband med OS i Lillehammer har varit en förutsättning för att man ska kunna bygga träbroar i större format, säger Holmestad.

BANEBRYTANDE ARBETE. Norge ligger idag i framkant när det gäller tillverkning av de riktigt stora vägbroarna för fordonstrafik. En av de viktigaste pådrivarna för denna utveckling är Statens vegvesen, som har velat ha fler valmöjligheter i sin planering av nya projekt. Arkitektur och estetik har spelat en stor roll. Träbroprojekten har drivits fram av de som förespråkat ett ökat fokus på arkitektonisk utformning även när det gäller broar byggda av andra material.
  – Träbrons renässans skulle inte ha kommit så långt som den har gjort idag utan Statens vegvesen. De har varit en otålig byggherre som inte bara har velat utforska möjligheterna, utan också bygga i praktiken, säger Holmestad.
  Det första projektet som sjösattes var bron på Evenstad i Østerdalen. Bron är 180 meter lång, har två körbanor och en stor andel tung trafik. 
  – Det var ett banbrytande arbete. Inför starten hade vi 26 heldagsprojekteringsmöten med byggherre, rådgivare och arkitekt. Även om vi byggde mycket på lösningar som vi hade utvecklat i samband med OS i Lillehammer 1994, krävdes det en hel del för att överföra tekniken till en bro under bar himmel, berättar Holmestad.
  Finns det några begränsningar? Holmestad tror att det dröjer länge innan vi får se en träbro med ett fritt spann på över 100 meter. Men genom att sätta flera fria spann efter varandra kan man bygga en bro som är en halv kilometer lång över Mjøsa med fyra körfält med hjälp av limträ och knutpunktsteknik.

Det estetiska har varit en viktig drivkraft i den norska utvecklingen, men det har inte spelat lika stor roll i Sverige.
Johan Åhlén, vd för Moelven Töreboda AB.

ESTIKKEN VINNER TERRÄNG. I Sverige levererar Moelven Töreboda mellan tio och femton träbroar per år, stora som små. Den vanligaste brotypen är den som kallas tvärspänd plattbro, vilken Solnabron är ett exempel på, i kombination med mindre balkbroar för gång- och cykeltrafik. Det mest spännande projektet just nu är en spektakulär bågbro för tung trafik som håller på att byggas i Gislaved. Den blir den träbro som har störst spännvidd i Sverige. 
  – Och den blir mycket vacker. Det estetiska har varit en viktig drivkraft i den norska utvecklingen, men det har inte spelat lika stor roll i Sverige. Det är en dimension som nu får allt större betydelse, säger Johan Åhlén.