[Missing text /a11n/skiptocontent for sv]


Spetshus i midnattssol

Som pärlor på ett snöre är «Spetshusen» vid foten av Sukkertoppen ett landmärke i Longyearbyen.

Sektionshusen är tillverkade i Moelv hos Moelven, de fraktades med tåg och båt och monterades under loppet av några sommarmånader.
I maj 1976 – när hamnen hade blivit isfri – lade lastfartyget från Hommelvik till vid kajen i Longyearbyen, fullastad med nya bostäder till gruvsamhället. Varje hus kom i tre sektioner plus ett materialpaket för inredning av vinden. Det var två montörer per hus, och Moelven hade 12–14 man där uppe under hela sommarsäsongen. Man hade beräknat ungefär 150 timmar för montering av varje hus, och det första året uppfördes tio bostäder.

Svalbard har ett arktiskt klimat och därför blev funda­mentarbetet speciellt. Man borrade 3–4 meter ner i permafrosten, innan man stoppade ner pålar som man frös fast med borrdammet. Ovanpå detta byggde man träfundament.


Även takläggningen präglades av det hårda klimatet. Taken skulle täckas med pappshingel – skifferbeströdd asfaltpapp. Under normala förhållanden häftar den fast av sig själv, men i Longyearbyen var temperaturen så låg att pappshingeln måste värmas upp och limmas fast på taken.
Det var ändå inte själva arbetet som fastnade hårdast i minnet. Monteringslaget från Moelven blev mycket väl mottaget – «som kungar» – och trivdes bra i Longyearbyen.

Spetshusen är idag ett lokalt platsnamn, och bilder av husen visas alltid när det görs TV-reportage från Long­yearbyen. För Moelven blev husen början på en lång rad leveranser; studenthus, förskola, utbyggnad av kontor och flera bostäder, och i Svea levererades både matsal och representationsbostad.

– Berättat av Jon Melbø, som var Moelvens projektledare