[Missing text /a11n/skiptocontent for sv]


Marockanska kuber

70-talslådorna var utskällda och missförstådda. Men Sankthansfjellets
bostadsrättsområde i Oslo är modernare än någonsin.

ARKITEKTERNA HADE VARIT på studieresa till Marocko och sett de kubiska husen som ligger staplade ovanpå varandra utmed bergssidorna. Principen var perfekt för rationell massproduktion. På detta vis fick Per Cappelen och Torbjørn Rodahl idén att rita grupper med kubiska, vinkelformade hus tätt på varandra på en norsk tallbacke i slutet av 1960-talet.
  Sankthansfjellets bostadsrättsområde på Haugerud utanför Oslo har gångstigar mellan tallstammarna och lådhusen. Men du kan inte se in hos dem som bor där. Husen ligger tätt, men de vetter mot en privat liten uteplats i atriet, där ingången också ligger. Dessutom har de en tillbakadragen takterrass och en framsidesträdgård som vetter ut mot de gemensamma grönområdena.
  – De privata uteplatserna och skyddet mot insyn gör troligtvis att man blir mer tolerant mot grannar, säger arkitekt Siv Larsson, som själv bor i bostadsrättsföreningen med fasadpanel och material från Moelven.
  – Husen ger utrymme för individualitet och personliga anpassningar. Man kan vara utomhus och välja om man vill vara privat eller social. I atriet kan man ha projekt eller bråte som grannen slipper se.
  De bilfria innerområdena i bostadsrättsföreningen och den varierande närmiljön gör detta till ett mycket barnvänligt område. – Här bor vi naturskönt och har nära till stan, säger Siv Larsson om bostadsrättsområdet, som planerades innan kravet på tillgång för alla kom, och därför lämpar sig bäst för de med pigga ben.

1970-TALETS OMRÅDEN av denna typ har blivit utskällda för sin enkla låda-på-låda-design. Men det är dags att övervinna sådana fördomar, anser Anne-Kristine Kronborg, stipendiat vid Arkitektur- och designhögskolan i Oslo.
  – Bostadsrättsområdet har stått emot tidens tand bra. Men det har också potential att uppskattas av en ny generation som inte hyser någon motvilja mot lådarkitektur från 1970-talet, säger hon.
  Hon tror att bostadsköpare som uppskattar ett rent formspråk och ”funkisstilen”, kommer att få upp ögonen för lådhusen. Men det förutsätter att bostadsrättsföreningen tar vara på arkitekturen och renodlar särprägeln.

Det har potential att uppskattas av en ny generation som inte hyser någon motvilja mot lådarkitektur från 1970-talet.

  Alla husen i Sankthansfjellet var identiska från början. Men de sattes ihop i olika grupperingar och placerades på olika sätt i den kuperade terrängen. Några utbyggnader och nya fönster har tillkommit, men numera har bostadsrättsföreningen en förhandsgodkänd plan för förändringar. Och för några år sedan målades fasaderna i tre olika bruna nyanser. Det enskilda huset fick definiera sin egen färg för att skilja sig från grannen samtidigt som området i stort blev enhetligt.
  – Tidens gång har på sätt och vis gagnat Sankthansfjellet. Från att ha kallats för ”baracker” men varit bra att bo i, har det blivit modernt på nytt med sitt renodlade kubiska uttryck. Och det är fortfarande ett härligt ställe att bo på, säger Siv Larsson.

Fakta: Sankthansfjellets bostadsrättsförening

Består av 183 atriumradhus i två plan 183 bostäder i rad på Haugerud utanför Oslo.

Byggdes: 1969-71

Arkitekter: Ritades av Cappelen og Rodahl Arkitekter AS 1965

Byggherre: OBOS

Material/panel: Moelven